rätten till att bli delfin

Per Gudmundsson, kd, skriver på ledarsidan i SvD: Själv drar jag gränsen vid artneutrala äktenskap.

Så jag väljer att citera en annan bloggare (som jag tyvärr tappade bort länken till!): Få sidor är så läsvärda som Svenska-delfin-i-människokropp-förbundets hemsida.

Citat från sidan:

”Vi önskar bland annat att få till stånd ett internationellt erkännande av DHB-tillståndet, skapa möjlighet för DHB:are att genom kirurgiska ingrepp bli ut mer som delfiner, samt få rätt att ingå äktenskap med andra delfiner.”

”Det kan knappast finnas något farligt i gravida män och människa-delfin-hybrider, egentligen. Människor är bara rädda för förändring och det som är främmande. Vi måste vända trenden. Vi är artfränder, och bör bete oss som sådana, oavsett om vi har penis, vagina eller ryggfena.”

Oavsett vad man tycker om det här förbundet, kan jag i alla fall säga en sak: de behöver en ny grafisk formgivare.

fröken överambitiös

Jag tycker att det är fantastiskt att miss li har släppt sin första samlingsskiva. Tösabiten är mer eller mindre ny på marknaden och släppte sina tre (!) första skivor under 2007. Man kan tycka att en samlingsskiva efter ett år är som när tjugoåringar skriver självbiografier, men jag, jag bara älskar det.

Fram för fler kompetenta och något överambitiösa flickor!

Ni kan lyssna på henne här, här och här:

bakåt är framåt?

Den 10 maj hade varit dagen. The day. Dagen jag skulle ha gift mig.

Ibland blir inte livet som man tänkt sig, ibland blir det helt annorlunda. Rent matematiskt är jag tillbaka på platsen jag var på för närmare tre år sedan då jag började träffa Exet. Nykär, med en ljus framtid och många stora steg framför mig.

Jag trivs med hur livet ser ut i dag även om det finns små och stora saker som ruckar på min lycka. Som the day. Jag skulle kunna tycka att det är en jobbig dag, sitta hemma och lipa för att livet kastar runt mig och lämnar mig oförberedd inför framtiden. Eller så skulle jag kunna vända på det. Jag skulle kunna ta med mig Husbandet till Kolmården, klappa de förbannade tigrarna och spendera dagen med den som faktiskt har fått mig att gå framåt.

Det är precis vad jag tänker göra.

fruktansvärt vackert

varför jobba när det finns så mycket spännande att bestämma?

Vi ägnade nyss en kvart åt koperingsfrågor på enhetsmötet. Varför sorterar inte vissa koperingspapprerna, vem är det som sorterar fel och vem får alltid stå där med allt ”jobb”?

Jajamensan. En kvart.

det är jag som är lillasyrran

Storasyster har inflyttningsfest.

Husbandet och jag åker dit i förtid. Vi ska hjälpa till att städa och göra i ordning för gästerna. Nästan hela dagen går åt förberedelser och syster beter sig som en fascist när hon pekar med hela handen.

- Jag tycker att stämningen är lite låg på den här festen. Säger Husbandet när de mitt i städandet har rymt ut i trappuppgången i några sekunder.

- Mmm, men det blir nog bättre. Tror du inte? Säger hon med ett leende på läpparna.

- Ja, det är säkert bara den dåliga musikens fel.

Senare på kvällen dyker systers vänner upp. Bloggvänner, arbetskollegor och riktiga vänner. Det pratas, skrattas och skålas. En högst trevlig sammankomst.

Någon gång under kvällen sitter jag där och myser. Känner in stämningen och inser att jag, jag är faktiskt riktigt stolt. Det där är min syster. Den där trevliga, sympatiska, underhållande och fina själen är min syster.

fredagsmys

Om du skulle hamna på en öde ö, vad borde du ta med dig?

• En morakniv.

Om du skulle titta på Let’s dance med mina föräldrar, vad borde du ta med dig? 

• En tändsticksask för att försöka få bort lukten av mammas dåliga mage och en filt att sitta på för att inte jeansen ska färga av på den nya – och obetalda – soffan.

ni kommer aldrig vinna något pris som läsare här

Är det så att fjortisbloggare själva köper prylar för att lotta ut på sina bloggar, eller är det gratisprover de har fått? Kan det verkligen finnas bolag som låter ”this is how you should look”-bloggar få varuprover gratis?

För det första vill jag bara säga att det är rent ut sagt idiotiskt. Någonsin hört talats om talesättet: du ska inte köpa dina vänner?

Och för det andra, vilka företag är det? Ge mig, ge mig, ge mig!

hej hej, hemskt mycket hej

Hoppsan! Var kom alla ni läsare ifrån?

Välkomna … eller nåt.

vad är fel, Mona?

Ska Pär Nuder sluta?

Han som var en sådan käck och trevlig kille.

”you think you know me”

Det är fascinerande att se vilka blogginlägg som blir mest lästa.

Skriv tutten, kuken och fittan och genast har du en massa besökare. Eller lägg upp bilder på dagens outfit och du får massor av gulliga (eller elaka) kommentarer. Det här bevisar egentligen bara vad vi alla visste; bloggvärlden är precis som den verkliga världen. Vi kliver över de som ligger på bara marken och fryser, och traskar vidare till de hippare inneställena.

Usch, alltså. Sen var det ju det där med att kasta sten i ett glashus …

Och hippa bloggare finns det. Ibland tror jag nästan att jag känner några av de bloggare jag läser. Jag till och med vet vilka andra bloggare de umgås med och dejtar. Här stannar inget innanför lyckta dörrar inte.

Är det inte knäppt hur bloggvärlden har blivit en ny ”riktig” värld?

jag vill inte vara din konkurrent, jag vill vara din syster

En stor anledning till att jag inte vill att alltför många ska känna till den här bloggen beror på att jag vill vara ärlig. Fast om jag nu ska vara ärlig, kanske jag borde vara det om anledningen till bloggen också. Den största anledningen är för att min syster inte har tillgång till den.

Hon säger ofta att hon inte jämför sig med någon. Vilket är en ren och skär lögn. För min syster, precis som jag och antagligen alla andra barn till missbrukare, är fruktansvärt osäker på sig själv. Hon jämför sig dagligen, och alldeles för ofta med mig.

Ärligt talat fixar jag det inte. Som jag tidigare sagt, är allt en tävling. Vems känslor är starkast, vem uttrycker sig bäst?

Hon har vid ett flertal tillfällen frågat mig om mitt besöksantal, hur ofta jag får kommentarer och var ifrån mina läsare kommer. Jag vet att hon menar väl. Men inget känns så falskt som när hon skriver i sin blogg om att hon inte jämför sig med någon eller att hennes blogg bara är ett ”tidsfördriv”. När det i själva verket är så att hon enbart känner sig riktigt bra när hon får höra det.

Än en gång är känns det som en tävling, en tävling som jag inte vill vara med om. Och jag – den tjej som har bloggat sedan 1999 – skiter fanimej i vem av oss som är bäst. Fast nu ljuger jag så att tungan blir svart. Visst bryr jag mig. Men jag vill inte behöva bry mig … det är det jag vill komma fram till. 

Jag är jätteglad för att hon har en stor växande läsarskara och att hennes blogg får henne att må bra. Men faktum är, det finns inget som får mig att bli så stressad som att bli jämförd med min syster. Eller att känna att jag är sämre än henne.

Så därför. Det här är min blogg.

jag drömde en gång en dröm, men det var så länge sen, så länge sen

Jag drömmer om att Exet tar självmord. Jag blir uppringd för att besöka honom innan han skickas iväg till bårhuset. Där träffar jag hans föräldrar, bror och nya flickvän och alla är fruktansvärt elaka.

Jag vaknar med en olustig känsla i magen.

Drömtolkning, någon?

Adressändring

Jag avslöjade på min andra blogg att jag bytt adress, utan att förtälja var den här bloggen ligger.

Välkomna, ni som hittar hit.

summa kardemumma

År 2007 var det svåraste året i mitt liv – hittills. Jag förlorade min bästa vän, min livspartner, mig själv och i princip allt annat som betydde något.  Men 2007 var också vägen tillbaka. Då jag hittade tillbaka till mig själv, blev kär på nytt och klarade mig själv.  Man kan säga mycket om förra året, men det var åtminstone händelserikt. Måtte det aldrig komma igen. År 2008 kan gärna få bjuda på både det ena och det andra, men om jag får sia lite hoppas jag att det kommer att se ut såhär:

- inköp av ny lägenhet,

- en bad-, sol-, surf- och hångelsemester till sommaren,

- en fantastiskt kompetent, social och underbar redaktör som kan avlasta mig,

 - ett nytt jobb för Husbandet på östkusten,

- ett lugnt år för de mina, samt

- pengar, pengar, pengar.

Och så världsfred, såklart.

något som får mig att le

 

Missa inte dialekten för allt i världen!

bytt är bytt, och kommer aldrig åter

Varje gång jag saknar Exet pratar jag med Husbandet. Jag byter ut den saknad jag känner mot kärlek. Min tidigare bästa vän mot kärlek. Vågskålen visar att det inte är nog. De är inte samma sak, de tillhör inte ens samma släkte. Ändå fortsätter jag.

 Men jag saknar min vän.

en trädkulle?

På grund av rådande omständigheter hade jag en del svårigheter med att ta mig upp ur sängen i morse. Jag valde att arbeta hemifrån. Och husbandet, som vanligt, känner mig alltför väl.

- RING RING.

- Hej?

- Jobbar du hemifrån idag?

- Ja, det gör jag.

- Och du tänker … jobba?

- JA! Jag jobbar.

- Du tittar inte alls på säsong 3?

- Jo, men jag jobbar samtidigt!

- Visste väl det!

batman vs jokern

Just när jag tänkte börja skriva på ett inlägg om mitt arbete får jag reda på att en annan person, i en annan del av världen, har tröttnat på sitt liv och sitt arbete. Heath Ledger är död. Han har varit deprimerad en längre tid och har på grund av tabletter insomnat för att aldrig vakna igen.

Familjen förnekar självmord.

Som den cineast jag är har jag längtat efter nya Batman-filmen. En film som ännu en gång ska avslöja allt det mörka i Gotham City. Jag tror det blir med helt andra ögon jag kommer att se den. För kvar finns hans flickvän och lilla flicka, Matilda Rose.

näsa mot näsa

Jag upptäckte i dag att jag har ljugit för mig själv. Länge stod det i mitt cv att jag inte var rädd för konfrontationer. Vilket skitsnack! Jag avskyr att gräla, jag går hellre och småsurar för mig själv och jag tycker defintivt inte om känslan när jag – gud förbjude – har gjort något fel.

Förra veckan påbörjade jag min löneförhandling. I dag avslutade jag den. Jag fick en löneökning på 12,3 %. Inte så illa pinkat, men den magen jag har fått stå ut med i en vecka har knappt gjort det värt det.

Who am I kidding? Jag älskar pengar, klart det är värt det!

Ett år till nästa gång – tack gudskelov!