Fröken P

I somras lärde jag känna en helt fantastisk tjej. Hon skrattar högt och länge, vågar höras och ta plats utan att be om ursäkt, kan skämta på sin egen bekostnad och är mer intelligent än vad de flesta kan ana.

Även om vi bara umgicks i en vecka i somras klickade vi fruktansvärt bra på våra sju kvadratmeter. På många sätt kändes det som om jag återupptäcke en gammal vän som egentligen aldrig hade varit en gammal vän tidigare. Nu träffas vi så fort tiden räcker till och det blir aldrig samma sak. Med alla tvång och måsten är vi inte längre lika ovillkorligt öppna med varandra som vi var. Tiden gör att vi alltid har bråttom med att hinna vara vänner att vi egentligen aldrig hinner vara just det: vänner.

I dagarna kommer hon hem från att ha varit i utlandet där hon har dansat på vågorna. Då ska vi träffas för att umgås bara vi två.

Jag ser fram emot det.

Har jag sagt att jag saknar dig, P?