tuffetuffe tåget går, ut i vida världen

Ikväll åker jag till Jönköping för att kramas med en vän, hångla med Husbandet, tävla i Melodifestivalen och äta vegetarisk mat. För att vara icke-vegetarian äter jag förvånande mycket kaninföda.

(Inte vegetarian? Nej, det är bara Husbandet som har ätstörningar.)

Det kommer antagligen inte att bli något bloggande, för jag kommer att vara fullt upptagen.

Därför önskar jag er en trevlig helg. Gör det bästa av den.

Chop, chop. Of you go.

den tiden i månaden

Då var det dags för mens igen.

Säger den patetiska kvinnan som gråter till Oprah.

tiden går fort, men reklamen är lika oaptitlig, eller?

1994

1996

2008

kan du vissla johan?

Vad är det med män och deras ”hallå-du-där”-ropandes efter kvinnor?

Är det ett pojkaktigt beteende som håller i sig hela livet? Eller åtminstone till den dagen då de inte vågar busvissla längre utan i stället tittar på kvinnor i smyg?

Häromdagen gick jag hem från jobbet, klädd i klänning, högklackade skor och min fantastiskt snygga jacka. Jag passerade andra sidan av vårt kontorshus där ett telekombolag håller hus. På fjärde våningen hängde tre män ut genom fönstret:

* Vissel*

- Hallå där!

- Eh, du!

- Tjejen!

Jag tittade på dem, bjöd på en liten vinkning, de busvisslade igen och sedan var jag borta.

i dina ögon

Jag älskar att jag kan arbeta hårt med något, rynka på näsan och plötsligt stanna upp för att se på dig och inse att du har tittat på mig hela tiden med ett leeende på läpparna.

Jag älskar att sova i ditt knä framför teven för att plötsligt vakna till och inse att du inte alls tittar på teven, utan att du tittar på mig på ett sätt som bara kan betyda en sak.

Jag älskar hur din blick söker min i samma sekund du kliver av tåget för att sedan se hur blicken förändras när du får syn på mig.

Jag älskar att du ser mig.

För jag ser dig.

jag höll en plats åt dig

Mitt emot lägenheten jag bor i står ett hus fullt med kontorslokaler. Ganska behändigt egentligen. Jag är aldrig hemma på dagarna, och på kvällarna är kontoren tomma.

Enda gången det ställer till problem är de dagar jag arbetar hemifrån. Avståndet mellan husen kan inte vara mer än 20-30 meter och min säng står på motsatt sida mot fönstret.

Man kan lugnt säga att de har första parkett. Och just ja, jag sover alltid med uppdragna persienner.

Behöver jag säga mer?