en dag kanske jag ser tillbaka på allt med ett leende

Det gör ont att träffa Exet.

Jag kommer inte innanför hans mur, och han vill inte försöka komma innanför min av rädsla för att det ska göra ont. Hans sätt att hantera den här sorgen är helt olik min och vi möts inte på halva vägen. Det är en hel jävla motorväg som går mellan oss och jag kan inte höra honom för allt buller eller se honom för alla bilar. Jag vet bara att han är där borta någonstans.

Jag måste börja fundera på vad som är sundast; att fortsätta träffas eller inte.