ensam utanpå, ensam inuti

Min syster hade precis fått reda på att hon var gravid. För andra gången. På ett år. Hon hade beslutat sig för att göra abort, igen. Hela hennes historia är långt för absurd, sorglig och händelserik för att jag ska kunna sammanfatta den här på några ynka rader, men jag måste berätta bakgrunden.

Den svenska sommaren hade bjudit på regn. Mitt humör speglade himlen ovanför och jag kände mig väldigt ensam. 

Där satt jag på en toalett på ett köpcentrum någonstans utanför Stockholm. Jag hade precis besökt apoteket för att snabbt skynda in på toaletten. I handen höll jag ett graviditetstest. Jag var inte säker på att jag var gravid och gudarna ska veta att jag flera gånger har gått över tiden både förr och senare, men jag var skitskraj. Jävligt rädd för att jag skulle vara gravid med Exet, eller med någon av de killar jag desperat haft sex med efteråt för att höja mitt självförtroende.

Syrran hade sagt att plustecknet hade visat sig redan efter tio sekunder för henne. Fem minuter senare stirrade jag fortfarande på minustecknet. Jag var inte gravid.

Jag satt på toaletten tjugo minuter till. Skakandes. Gråtandes. Med huvudet i knät. Sedan torkade jag tårarna, snöt mig, gick ut till bilen och körde hem till Exet.