queer

Jag förstod för första gången att jag var intresserad av tjejer när jag kom in i puberteten. Men det tog lång tid innan jag bestämde mig för (eller kanske förstod?) om jag bara var nyfiken eller bisexuell.

I dag placerar jag inte mig i ett fack. Jag struntar faktiskt ärligt talat om jag någonsin kommer att bli kär i en tjej, eller om jag enbart kommer att tråna efter vackra, kvinnliga, intelligenta och ömsinta tjejer under resten av mitt liv.

Jag inte kommit närmare det kvinnliga könet än hångel, så egentligen är det kanske svårt att avgöra, fast någonting säger mig att jag en dag kommer att gå hela vägen. Men det stannar nog där. För kärlek till en tjej, jag vet helt enkelt inte om jag riktigt någonsin kommer att uppleva det. Jag tycks inte bli kär i tjejer, bara förtjust.

Men så ibland dyker Hon upp. Någon som intresserad mig mer än vanligt. Någon jag fantiserar om och drömmer om på nätterna. Det händer inte ofta, men det händer … och jag blir lika förvånad varje gång.

Just nu finns det en kollega till mig som jag är oerhört nyfiken på. Jag vet inte riktigt vad jag vill med det så jag får nog återkomma till ämnet senare.

obehagliga äldre män

Gubbar.

Jag är inte särskilt förtjust i dem. Och då menar jag inte goa gubbar som göteborgarna, utan gamla gubbar som 50+. Okej, kanske inte riktigt gamla, men åtminstone gamla i sinnet.

Häromdagen satte sig en äldre herre bredvid mig på tåget. Det kan inte ha tagit mer än fem sekunder innan jag började fundera på vad som luktade.

Gubblukt.

Stark, påträngande och närapå kvävande. Varm gubblukt som sakta spred sig i tågvagnen. Jag skojar inte när jag säger att det var avskyvärt.

Den incidenten fick mig att fundera på hur det kan komma sig att just gubbar kan lukta (inte nödvändigtvis) så förskräckligt.

För visst duschar väl gubbar? Visst använder väl de deodorant? Och inte äter väl de någon specialkost som underlättar utsöndrandet av en viss odör från sina svettkörtlar? Hur kommer det då sig?

Är det så att kärringar inte klarar av att utskilja deras feromoner och därför utsöndrar de en starkare doft? Knappast troligt, för då borde väl även tanterna lukta lika starkt? Om man bortser från parfymen förstås.

Men gubblukten är inte allt. Det finns fler saker som stör mig med gubbar.

De snyter sig offentligt utan näsduk/papper/servett.

De håller ena fingret för näsborren och fräser ut snorkråkor långa som vättern framför alla som råkar stå i närheten. Efter fräsandet torkar de sedan av snorslamsorna som fortfarande hänger med handen och daskar av dem i luften på närmaste vägg/buske/gräsplätt.

Sedan harklar gubbar.

De kan harkla kostant i en timme utan att bry sig det minsta om obehaget för de runtomkring som måste lyssna.

Vad gör att gubbar kan vara så äckliga när kärringar kämpar för att vara fräscha, hygieniska och välanpassade i samhället? Och vem har uppfostrat pojkar till att bli dessa obehagliga gubbar? Eller bli de så med åldern?

Måtte Husbandet aldrig förvandlas till en gubbe.