proffs vs nybörjare

Jag kommer till Centralstationen åtminstone tio minuter för tidigt. Mitt tåg till Göteborg ska inte gå än på tjugo minuter, så jag beslutar mig för att sätta mig på en bänk på perrongen. Där sitter jag och tittar på Linköpingståget som av en händelse råkar avgå från samma tågperrong som Göteborgtåget. Linköpingståget är som i vanlig ordning försenat (lokfel månntro?) och dörrarna till tåget är fortfarande öppna.

Som alltid när jag väntar på något börjar betenndeforskarnerven i mig att klia. Jag kan därför inte hjälpa att notera hur mina medresenärer agerar på perrongen.

Plötsligt öppnas dörrarna till stationshuset och en stressad kvinna kliver ut på perrongen. Jag behöver bara titta på henne snabbt för att förstå att hon helt säkert ska till Göteborg och inte alls till Linköping som tåget framför oss ska till. Ändå kliver hon på.

Jag väntar med ett leende på läpparna.

Tågkonduktören visslar i pipan och meddelar att det är tid för avgång. Plötsligt ser jag hur hon inser att det kanske är så att hon inte alls ska med det här tåget.

Det kanske är F E L tåg.

Jag ser hur paniken stiger i ansiktet på henne och hon springer i korridoren (?) sliter åt sig väskan och kastar sig mot dörren (som redan har hunnit stängas). Dörren är låst.

Lokföraren går in i sin vagn och kvinnan skriker åt en man i bistron att hjälpa henne av tåget. I samma sekund som lokföraren stänger dörren om sig flyger kvinnan ut på perrongen med hjälp av bistropersonalen som öppnat åt henne.

Strax efter går lokföraren ut på perrongen och ser sig omkring. Uppenbart förvirrad varför dörren har öppnats.  Kvinnan låtsas såklart att inget konstigt har hänt och smyger sig in i stationshuset igen tills det rätta tåget avgår om nu ungefär tio minuter.

Lokföraren vänder sig om, skakar på huvudet och går mot loket. I samma stund ser jag en lika hopplös kvinna komma ut på perrongen. Jag ser hur hon noterar lokföraren och när lokföraren visslar i pipan kastar hon sig på tåget i rädsla för att missa det.

Självklart ska inte hon heller till Linköping. Vilket hon också förstår när jag ser att hon tittar på klockan. Dörren slår igen bakom henne och samma sak händer ännu en gång.

Bistropersonalen får hjälpa även henne av tåget i sista stund och lokföraren kommer ännu en gång ut på perrongen. Denna gång ganska irriterad.

Han visslar bestämt i pipan och ropar:

Det här tåget går till Linköping.

En man på perrongen tittar upp. Vaknar till liv och utbrister:

Linköping? Linköping? Herregud, då måste jag skynda mig.

Mannen kliver på tåget. 

(Vissa människor kan det här med att resa, och vissa inte. Jag har spenderat mer tid på tåg, buss och flyg tillsammans än vad de flesta gör under en livstid och jag kan oftast peka ut nybörjarna. Alltsom oftast gör de min dag.)