Så gick det till när först blev sist (igen!).

Jag kommer fram till incheckningsdisken.

- Hej.

- Hej!

Jag lägger fram min legitimation och min e-kod. Kvinnan (varför är det alltid kvinnor som är flygvärdinnor? Eller serviceyrken överhuvudtaget. Vad gör männen? De jävla cheferna …) tittar på min kod och min legitimation och ger tillbaka den.

- Tack.

Säger hon och menar på att jag ska lämna kön. Något fundersam går jag mot säkerhetskontrollen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är fel, men något står inte rätt till. Det är inte förrän jag är vid min utgång som jag kommer på det. Jävlar, jag har inte fått något boarding card. Jag går därför fram till närmaste personal för att påpeka det.

- Hej.

- Hej!

- Är det inte meningen att man ska få ett boarding card?

- Jo? Kvinnan tittar frågande på mig.

- För jag fick inte något.

- Det ska du ha fått.

- Men det fick jag inte.

Kvinnan (ännu en gång kvinna, såklart!) går fram till en dator och blippar fram något.

- Alex (kort för Alexandra månntro?) skrev ut ditt boarding card, men jag ringer för säkerhets skull för att kolla.

- Tack.

Hon ringer upp incheckningsdisken. 

- Du ska ha fått boarding cardet för det ligger inte kvar vid incheckningen.

- Men jag fick det aldrig. Säger jag bestämt.

- Jo, du måste ha tappat bort det. Säger hon som om det är mitt fel alltsammans.

- Jag fick inget, kanske har ni tappat bort det. Jag börjar bli riktigt irriterad.

- Om det inte ligger vid incheckningsdisken och du inte hittar det har du tappat bort det.

Jag muttrar tyst för mig själv. Riktigt biter ihop.

- Vad gör jag om jag har tappat bort det då?

Hon tittar suspekt på mig. Som om jag precis har erkänt min lögn (vilket jag inte har!).

- Ja, då får du ställa dig sist i kö så att jag kan se att ingen annan går på med ditt boarding card.