Nu känner jag igen dig!

En gång i tiden bodde det en polismästare i vårt hus. Hah! Det gjorde det inte alls. Det var bara hans surkärring till fru som envisades med att påstå det. Jag gissar på att han var gatusopare utanför polismästarens hus.

However hotade hon jämt med att ringa polisen när vi gjorde några hyss på gården. (Typ stänkte vatten på rabatterna, vilket var en välgärning eftersom ingen annan gjorde det!)

Nyss var hans (polismästarens) namne här och tittade på min hyresrätt som jag vill bli av med illa kvickt för att flytta till min oh so underbara bostadsrätt.

Tillbaka till poängen. Besöket fick mig att tänka på den gången mamma närapå begick ett fasansfullt brott. Polismästaren och surkärringen gick på övergångsstället rakt framför vår bil. Precis i sista stund på övergångsstället såg mamma vilka de var och skrek:

- GAAAAAASA!

Det var hysteriskt roligt. För kärringen vände på ögonen och såg rakt in i vår bil då vi nästan körde över dem.

Ibland är mamma min idol. Det var en sådan gång.

Oooooooooooooooooooookejkejkejkejkejkejkejjjjj

Någon har röstat på mig som ”most organized” på facebook.

Most organized my ass! Har ni sett mitt skrivbord, mina underkläderslådor eller under min säng (eller min säng för den delen, för den hittar knappt jag till)?

Verkar inte riktigt så va.

Nu är det klart

Jag har köpt min första egna lägenhet.

Husbandet kommer att bo där också, såklart. Men det är min lägenhet.

Min nya diskmaskin, som jag har drömt om dig.

Mitt liv på mindre än fyrtio kvadrat.

Jag är ett levande nervvrak.

Men nu är jag med lägenhet. I dag blev mitt bud det högsta och imorgon skriver jag på kontrakt.

Dear mr Mheat Khumbara

Jag har fått mitt första Nigeriabrev.

Hell ya!

Äntligen är det min tur att casha in fett med stålar.

Snart någonstans mellan millen och dubbelmillen fattigare.

Jag la mitt första bud på en bostadsrätt  i dag.

Jag undrar månntro om min plötsliga åksjuka på flygbussen och min oroliga och kräkfärdiga mage hade med det att göra?

Äh. Det är mycket roligare om jag låtsas som om det inte har det, så i morgon ska jag ringa till the fancy restaurang vi åt lunch på och anklaga dem för magsjuka.

Visningar

I dag tittade vi på tre lägenheter, varav en vi (åtminstone jag) förälskade oss i. En 32 kvadratare (tvåa), med nyrenoverat kök och en käck liten balkong i söderläge. Ligger inte alltför långt från stan, men sannerligen inget krypavstånd heller (som jag har nu).

Ikväll har vi pratat, pratat och pratat. Vi har gråtit, skrattat och pratat lite till. Husbandet tycker att det går för fort, och som vanligt står jag otåligt och stampar.

Jag älskar honom.

Han älskar mig.

Kanske behöver det inte vara så jäkla svårt.

A scent of a woman

Mitt nygifta ex har en msn-inloggning som hans nya fru (och även mor till hans dotter) inte vet om. Precis i denna stund loggade han in på den.

Ibland är det sorgligt att en del aldrig bättrar sig.

Hur det är med mig?

I dag var jag hos optikern igen. Jag har tre alternativ:

1. Kognitiv beteendeterapi

2. Operation

3. Flaskbottnar till glasögon

Av alla tre alternativen känns trean extra kul. Om man inte blir äldre och rynkig på gamla dar kan man lika gärna se ut som ett pucko.

En mer djupanalyserande undersökning väntar i september.

Joråsåatt, det är bara fint med mig.

Ett liv på max 50 kvadratmeter.

Jag har bestämt mig.

Med eller utan Husbandet flyttar jag till huvudstaden. Det kan lite svårt att bli utan eftersom han råkar bo hos mig, men det får han allt komma på själv. Än så länge har han tummen där bak.

Här ska inskaffas bostadsrätt.

Adios

Jag skulle ju träffa den gamla killkompisen i helgen (scrolla neråt). Han avbokade nyss det hela. Det känns lite snopet alltsammans.

Han avslutade sms:et:

- Hoppas vi kan ses en annan gång.

När fan då liksom? Karln flyttar ju utomlands. Hmm … jag ser fram emot resecheckar i brevlådan.

Hej och hå!

Jag har bokat en resa med mamma och hennes karl till romantikens stad i höst. Totalt betalar vi 90 spänn (yes, you heard me right!). Ryanair är ett bolag att älska.

Jag lever, eller?

Jag har ofta känt ett behov av att göra det som alla åttiotalister gör. Tala med benen. Jag vill resa jorden-runt; jag vill plocka paprikor i Australien, jag vill bo i Barcelona och plugga spanska, jag vill resa från väst till öst i USA, jag vill jobba som bartender i medelhavet och åka på volontärresor till Nigeria.

Jag vill, jag vill, jag vill. Men jag gör det inte.

Ofta undrar jag om jag kommer att ångra mina val. Att jag aldrig gjorde alla de sakerna som alla andra gjorde (även om de ofta bara gjorde en av dem). Jag är rädd för att jag kanske kommer att se tillbaka på mitt liv och tycka att jag levde för lite. Att mitt liv inte var nog.

Jag hoppas att jag kommer att känna att jag gjorde rätt. Att jag inte bara vågade satsa på det som var lättast utan också det som var läskigast; kärlek. Att jag aldrig vände mitt hjärta ryggen utan vågade stå kvar även när det var ohållbart.

Är det att vara feg? Är det att välja bort livet?

Jag vet inte, jag vet verkligen inte.

För lite mer än ett år sedan sa jag att jag aldrig mer ville bli kär. Och jag menade det. Att älska är att känna smärta, att resa är att upptäcka nya saker och känna glädje. Jag ville leva livet fullt ut i stället. Det lätta livet. Det livet som gör att man skrattar tills man får magont och aldrig nånsin gråter.

Finns det ett sådant liv?

Om det finns, valde jag bort det livet ändå.

Eller är det så att mitt liv som jag lever nu, där jag skrattar tills jag får ont i magen och gråter krokodiltårar som gör så ont, så ont ett fullkomligt liv? Kanske lever jag mitt rätta liv även om mina semestrar är mer sällsynta än andras?

Jag hoppas att jag inte sviker mig själv. Att jag inte ångar mig sen.

Ibland skulle jag vilja ha ett facit.

Anna och jag

Anna Lindberg och jag är ungefär lika gamla. Give or take a few months. Hon deltog i sitt fjärde OS. Fjärde! Vad har jag hunnit göra fyra gånger? Knappt ens bädda sängen.

Jag vet, jag har det! Fyra gånger har jag gått/sprungit in i en glasruta.

Det var väl det ungefär.

Gratulerar till brudparet.

Igår gifte sig ett ex till mig.

Let me put it like this: vi skiljdes inte som vänner.

Kan det vara så att mina smilband stramade lite extra mycket när det började hagla ute?

Neeeej, inte mina inte.

Vänskap

I dag redde jag upp en del gammalt groll med en gammal killkompis. Vi strulade en gång för hundra år sedan och till saken hör det att jag då behövde ett pityfuck och han var kär. I mig.

Yes, en sådan bra människa är jag ibland. Nog för att jag stoppade karusellen innan vi hade sex, men det hindrade mig inte från att bete mig som en skitstövel efteråt.

Nu är det utrett. Vi ska träffas till helgen, snacka skit och bara umgås innan han flyttar utomlands. Precis lagom för att han ska hinna kära ner sig igen i mig innan han drar.

(PS. Det här inlägget är ironiskt)

Imorgon är det en ny vecka

Nu är Michael Phelps historisk. Jag börjar till och med tycka att han är lite sexig. Fan vad kändiskåt jag är.

Förresten gick inte fotbollstjejerna vidare. Nja, Sverige är ju alltid som sämst när det gäller så det förvånade mig inte.

Nu väntar jag bara på att Holm ska stuka foten, Kallur (vad hände med hennes syrra förresten?) springa in i väggen och handbollstjejerna ska få hybris.

Det ska bli skoj att se.

Förjävligt och fantastiskt

Ara, du förtjänar bragdguldet.

Tyskland, i dag åker du på spö två gånger.

Jag har ingen aning om vad jag håller på med

Just nu skriver jag artiklar till en stor dagstidning i Sverige. Det går väl sådär. Men hur svårt kan det vara liksom?

Nej, JMK kan slänga sig i väggen. Jag ska lära mig journalistik på en månad.

Brasiliens andra mål mot Nigeria

Vem f*n säger att kvinnor inte kan spela fotboll?

Zlatan, släng dig i väggen.