I dag klättrar jag på väggarna.

Husbandet och jag gick på bio, igen.

Vi såg The Dark Knight och Hancock på två olika biografer samma kväll. Det kändes lite som om vi besatt superkrafter när vi rusade mellan biograferna.

Jag var Catwoman och Husbandet var Daredevil (och då inte filmtönten utan den riktiga serietidningssnubben). Tänk om någon manusförfattare hade sett oss, gissa vilka cash vi skulle ha tjänat.

Betyg på filmerna: galningen var galnare än vad alkisen var alkoholiserad. Fem röntgenstrålar till den första och tre till den andra.

Syrran

Jag köpte med mig ett par underbara skor till syrran i födelsedagspresent. Riktigt snygga och inte alldeles billiga. När hon precis öppnat paketet och sett vad det var ringde hennes mobil – och hon svarade.

En stund senare skulle jag visa en bild på mig från semestern och i samma sekund hon såg bilden ringde hennes mobil - och hon svarade.

Resten av kvällen vi alla skulle umgås och fira hennes födelsedag satt hon med datorn i knät och msn:ade, surfande och pratade i sin mobil.

Det är kul att umgås med min syster. Jag tror jag ska ringa henne nästa gång vi sitter i samma rum.

Inga choor för mig.

Av någon idiotisk anledning hamnade jag på Paris främsta shoppinggata. Jag gick in på Jimmy Choo. Fråga mig inte vad jag skulle därinne och göra. Knappast handla skor.

Ut kom jag tomhänt och med tårar i ögonvrårna. Vet ni om att det står världens vackraste blå mockaskor därinne? Nu vet ni det. Tyvärr fanns det ingen prislapp. Men som min kära syster alltid säger: måste man fråga vad något kostar har man antagligen inte råd.

Ärligt talat har jag svårt att tro att de skulle vilja byta mot in Husbandet plus några futtiga hundralappar jag har på mitt konto. Tro mig, jag försökte.

Här hittar ni en länk till skorna (Det ser ut som det är lite Ali Baba-inspirerande ut på bilden, men de är totally chic IRL).

Lyckat biobesök.

När vi var i Disney (Land? Resort? Ni vet Paris-Disneygrejen) beslutade vi oss för att se en Disneyfilm i deras biograf och vilken passade bättre än Wall-E?

Jag hade berättat för Husbandet att det inte var någon dialog i den så det skulle nog inte spela någon roll om den var på franska. Han tyckte att det lät som en jättebra idé.

Jag blev lite förvånad när de började prata franska i filmen. Det var ju massor av dialog. Husbandet tittade på mig under filmen och grymtade till lite.

Efteråt var jag tvungen att försöka minnas hur jag visste att det inte var någon dialog i den. Och just ja, det hade jag läst i en tidning på stationen (i Frankrike). Bör jag säga att jag inte läst franska i skolan? Jag var hundraprocentigt säker på att det stod ingen dialog. Sådär i efterhand kunde jag erkänna att det stod något om dialogen. Kanske ingen, kanske någon, kanske intressant dialog. Hur ska jag kunna veta? Jag kan ju ingen franska.

Byte av yrke

Ni vet det där man brukar säga om att man var 1/2/5/25 (sätt in vilken siffra du tycker passar) minuter från att missa tåget/flyget/föreställningen?

Vi var tjugofem minuter från att vara fem timmar försenade till flyget. Jag (konstigt att det alltid är jag?) var bombsäker på att vi skulle flyga vid sju. Döm om min förvåning när jag blev tvungen att kolla när vi skulle komma hem till Sverige. Vi skulle vara hemma vid fem. Jag fick det inte riktigt att gå ihop. En snabb glimt på avresetiden gjorde att jag insåg att vi hade tjugofem minuter på oss att packa allt och hinna till flygbussen.

Vi hann slänga oss på bussen precis innan den avgick. Husbandet gav mig den där blicken som jag vet erkänner vilket geni jag är. Jag tror att jag ska bli reseplanerare när jag blir stor.

Idag är jag snäll.

Så var man (jag! – hatar folk som pratar om sig själva med man) tillbaka från semestern. Och raraste Silverfisken ber om hjälp, och ber man mig att hjälpa till så snällt, då kan jag inte motstå.

”Jag skulle vilja be er om en tjänst. Jag har full förståelse för om ni inte vill göra det, men om ni gör det skulle det betyda väldigt mycket för mig.

Min nya blogg kommer att vara mitt ansikte utåt när det gäller mitt fotograferande och därför är det viktigt för mig att den rankas högt i Googles rankning av webplatser.

Det som betyder mest när Google rankar sajter är länkar.

Det är där ni kommer in.

Jag har bloggat i tre år och har inte frågat om hjälp särskilt ofta, men nu är det dags.

En länk från dig på din blogg eller hemsida gör att min blogg får sig en liten men ack så viktig puff uppåt i rankingen. Det enda jag vill är att de som söker på ”Photographer Brisbane” eller t.o.m. ”Brisbane Wedding Photographer” ska få upp ögonen för min lilla blogg.

Om du har en blogg eller hemsida och lägger upp en länk till mig där, så gör du mig med andra ord en jättetjänst. Om du skriver ett inlägg om mig betyder det lika mycket, om inte mer. Allt jag behöver är en länk från dig.

Skulle du lyckas med underverket att få in orden Brisbane, Wedding och Photographer i det hela skulle det betyda ÄNNU mer, men jag tänker inte gapa över allt för mycket.

Som sagt, jag förstår de som inte vill göra det, jag ber om en rejäl tjänst, men det skulle betyda väldigt mycket för mig.

Länken är den här:

http://jonaspeterson.com/blog

/Jonas”