Nu känner jag igen dig!

En gång i tiden bodde det en polismästare i vårt hus. Hah! Det gjorde det inte alls. Det var bara hans surkärring till fru som envisades med att påstå det. Jag gissar på att han var gatusopare utanför polismästarens hus.

However hotade hon jämt med att ringa polisen när vi gjorde några hyss på gården. (Typ stänkte vatten på rabatterna, vilket var en välgärning eftersom ingen annan gjorde det!)

Nyss var hans (polismästarens) namne här och tittade på min hyresrätt som jag vill bli av med illa kvickt för att flytta till min oh so underbara bostadsrätt.

Tillbaka till poängen. Besöket fick mig att tänka på den gången mamma närapå begick ett fasansfullt brott. Polismästaren och surkärringen gick på övergångsstället rakt framför vår bil. Precis i sista stund på övergångsstället såg mamma vilka de var och skrek:

- GAAAAAASA!

Det var hysteriskt roligt. För kärringen vände på ögonen och såg rakt in i vår bil då vi nästan körde över dem.

Ibland är mamma min idol. Det var en sådan gång.