Autumn 2008

Jag frågar Husbandet, hur vill du göra? Vill du sälja den andra lägenheten och flytta till huvudstaden eller är det något bara jag fantiserar om? Han säger att han vill, och inte vill. Han vill bo med mig närmare arbetet men han vill inte försaka sina vänner och lägenheten.

Jag förstår honom, men jag föraktar honom också.

Jag vill inte må som jag gjorde i höstas/vintras. Jag var sönderstressad, trött, trött, trött och mitt hjärta var ihoptejpad med fejkade leenden och tårar. Jag fick eksem på eksem, munsår på munsår, tappade hår, hade sömnproblem och var konstant ointresserad av att leva. Jag glömde viktiga papper till arbetet hemma oräkneliga gånger och lyckades lämna kvar värdesaker på buss/tåg. Jag var … trasig.

Jag vill inte dit igen. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Och jag föraktar honom för att han inte kan hjälpa mig att slippa det igen.

Tiden går.

Jag har gått vidare, det har jag. Men de som känner mig väl vet att jag är en grubblare.

Härom året fick jag ett avslut med ett gammalt ex. Vi hade varit tillsammans i högstadiet en kort tid, men hade varit kära mycket längre än så. Han gjorde slut i samband med skolavslutningen och efter det hördes vi aldrig mer förutom de fåtal gånger vi hejade ute i krogvärlden. Efter några år stötte vi på varandra på kebaben i stan. Vi hamnade vid samma bord och började prata om det förflutna. Någon timme senare följde jag med honom hem och jag gick inte förrän sex på morgonen. Tio år senare kunde jag äntligen släppa honom helt.

Ibland undrar jag när mitt avslut med Exet kommer att komma. När jag kan släppa honom för evigt och gå vidare. När kommer han att sluta göra ont? Jag vet att han undanhåller mig allt det jag behöver höra och veta för att gå vidare. Han vill inte se bakåt för det är att gå bakåt i stället för att gå framåt. Mitt ex är en stolt jävel, och det är delvis därför jag älskar honom.

Men jag vill släppa honom.

Jag vill.

En vacker dag kommer han att gå fram till altaret med en annan kvinna. En underbar sådan som förtjänar honom och tvärtom. Den dagen kommer jag att vara lycklig för hans skull.

Men jag hoppas att jag hinner nå det stadiet då jag inte kommer att fantisera att det kunde ha varit jag.